ÖSTANÅS BLIR TÄTBEFOLKAT
Aktiebolaget för smålägenheter bildades 1917 och 1953 ändrades namnet till nuvarande Köpings Bostads AB. I slutet av 1930-talet och i början på 40-talet började vi uppföra fastigheter på Östanås.
Lågkonjunkturen som pågick i Sverige fortsatte en bit in på 30-talet och arbetslösheten hamnade på rekordnivåer, hela 25 %. I Sverige sänktes räntorna för att få fart på investeringarna och konsumtionen med förhoppning om en bättre välfärd och fler arbetstillfällen. Boendesituationen var ett stort diskussionsämne och bostadspolitiken tog en ny riktning. En ny regering bildades och en bostadssocial utredning tillsattes för att kartlägga bland annat trångboddheten och standarden då många lägenheter ansågs undermåliga. Det framkom nya förslag om lån och årliga bidrag av statsmedel för främjandet av bostadsförsörjningen. Trygghet och en bra bostad för alla var viktiga delar som skulle föra Sverige framåt!
Källa: Allmännyttan.se
Bolaget började nu se lite mer positivt på framtiden och intresse av att bygga ytterligare fastigheter uppstod då förmånliga statliga lån och kommunala bidrag kunde erhållas. Med hjälp av dessa statliga bidrag och förmånliga lånevillkor kunde vi bygga bland annat änkehus, barnrikehus för mindre bemedlade barnrika familjer och pensionärshem.
Styrelsen valde att följa upp statens satsningar och i maj 1938 beslutade fullmäktige att uppdraga åt Smålägenheter att uppföra fem stycken enfamiljsstugor på två rum och kök för mindre bemedlade barnrikefamiljer samt ordna upplåning av därför erforderligt kapital. Uppgörelsen innefattade stugornas kompletta färdigställande för ett pris av 9 500 kr per stuga. Platsen blev åkermarken vid kvarteret Östanås.
Hög insats
Det var överläggningar om stugorna skulle säljas eller hyras ut beroende på att kapitalinsatsen på 1 000 kr ansågs hög, vd förklarade att med en mindre kapitalinsats kunde bolaget ej reflektera till en försäljning utan istället i så fall uthyras. Beslutet blev en insats på 1 000 kr samt att köparen övertog tomten i befintligt skick och på sin bekostnad iordningställde den. Stugorna lottades ut av styrelsen bland de som ansökt. Total kostnad för stugorna blev 54 159 kronor, vilket belopp bolaget till fullo återkom genom stugägarnas insats och erhållna stadslån.
På grund av den livliga byggverksamheten och genom att andra världskriget bröt ut medförde det att material och arbete steg i pris. I ett styrelseprotokoll går det att läsa att bolaget oroade sig för att tidpunkten för dessa socialt betonade byggarbeten ej var så väl vald. Men på grund av den rådande bostadsbristen som uppstått genom rivning av vissa utdömda hus i staden samt påtänkt industriförläggning i Köping fann drätselkammaren inget annat val än att fortsätta bygga.
Lyxiga hyreslägenheter
Ett av hyreshusen i området (Källgatan 8) fick moderniteter som centraluppvärmning och wc men det visade sig att hyran blev alltför dyr så vid nästa byggnation slopades dessa moderniteter och ersattes med täljstenskaminer, uthus på gården med 8 avträden och vedbodar. Många av fastigheterna är numera sålda.
Bild ett visar Granadavägen 13 och de så kallade " fem veckors husen", läs mer om fastigheten på höger sida under punkt 4. Bild två visar pensionärshemmen på Östanåsgatan samt Barnrikehuset på Solgatan 3. Bild sex visar änkehuset.
DAGS ATT ÅTERUPPTA BYGGANDET I OMRÅDET
Nästa byggprojekt på Östanås blev i slutet av 50-talet. Då uppförde vi flera fastigheter som blev färdigställda under åren 1957 - 1958 längs med Hagavägen, Åkerbovägen och Pungbovägen. Fastigheterna byggdes i egen regi och vi hade 81 byggnadsarbetare anställda inom bolaget. Totalt blev det 163 nya lägenheter och 549 Köpingsbor flyttade in i dessa. I byggnationen ingick även ett affärshus och lokaler. Staden fick värva tomter från befintliga ägare till småhus innan byggnationen kunde påbörjas.
Foto: AB Flygtrafik, Västmanlands läns Museum.
Karin Larsson minns tiden på Östanås med glädje. 2017 intervjuade vi Karin som var en av de första hyresgästerna i det nya området.
– Vi flyttade från Karlberg till en helt ny lägenhet på Åkerbovägen år 1958. Det var ett himmelrike och framförallt minns jag tvättstugan med ny modern utrustning. Man bokade tid och hämtade nyckeln till tvättstugan hos portvakten som bodde på Hagavägen 3. Hos honom anmälde man också om eventuella fel i lägenheten. Det fanns ingen frys i lägenheten när vi flyttade in så vi fick hyra ett frysfack i källaren på Hagavägen 5, berättar Karin Larsson.
Efter 59 år på Åkerbovägen flyttade Karin Larsson till nytt boende sommaren 2017.
Sandlådan var populär vid Åkerbovägen 3. Bilden är från mitten av 60-talet.
Det är mitten av 60-talet och adventsfika är framdukat i ett kök på Åkerbovägen 3 A.
FRYSFACKSFÖRENINGAR
Frysfack på Karlagatan 4.
Bildsvep från området och lägenheterna
Bild 3, 8 och 13 är tillhandahållna av: Köpings kommun, stadsarkitektkontoret.
Bild 5 och 6 är tillhandahållna av: AB Flygtrafik, Västmanlands läns Museum.
1. ÄNKEHUSET
Huset med åtta lägenheter blev inflyttningsklart i september 1938. Innan tilldelningen av lägenheterna genomfördes en prövning av sökandes förhållanden i olika hänseenden och regler gällande att barn, andra släktingar eller inneboende ej finge av hyresgäst medtagas i lägenheterna. Fastigheten såldes 1961 till Köpings Mekaniska Verkstad.
2. PENSIONÄRSHEM
Även pensionärerna skulle få det bättre. Statsbidrag kunde erhållas men då fick inte hyran överstiga 15 kronor per månad för en lägenhet som beboddes av en person. Bolaget tog sig an uppgiften från kommunen och det första pensionärshemmet uppfördes på Åsgränd 5. Detta var starten på byggandet av pensionärshemmen, totalt uppfördes sju stycken i bolagets regi. 1944 uppfördes två pensionärshem med adresserna Östanåsgatan 12 och 14 på Östanås.
3. HYRESHUS OCH SMÅHUS FÖR BARNRIKA FAMILJER
Barnrikehuset på Solgatan 3 innehöll åtta lägenheter om två rum och kök på 51 kvm. Huset är det första egentliga hyreshuset för barnrika familjer i Köping. Detta var rymligt i jämförelse med andra moderna hus, särskilt köket som beredde plats för både en soffa och ett matbord. I övrigt hade köken rymliga skåp, rostfria diskbänkar och elektriska spisar. Målningen var genomgående i ljusgul ton i hela lägenheten. Till varje lägenhet tillhörde ett litet badrum med ett sittkar och duschmöjligheter. I källaren fanns en tvättstuga samt ett lekrum för barnen. Fastigheten finns kvar i vårt bestånd än idag och lägenheternas yta och antal är oförändrat.
Småhusen som också uppförts i närheten har upplåtits med bostadsrätt, förklarade vd Gustaf Barckman för tidningen 1944.
4. HUS BYGGDES PÅ FEM VECKOR
1939 uppfördes två monteringsfärdiga hus på Granadavägen 13 innehållande fyra lägenheter vardera om ett rum och kök. Bekvämligheter valdes bort för att få ner hyresnivån. Täljstenskaminer ersatte centraluppvärmning och det blev uthus på gården istället för wc i lägenheterna. Hyran hamnade på 37 kr/mån och vd ombesörjde uthyrningen till lämpliga personer. Fastigheterna såldes 1949 och finns kvar idag.
FAKTA
År 1935 offentliggjorde staten en kungörelse om ”lån” och bidrag till främjande av bostadsförsörjning till mindre bemedlade, barnrika familjer. Med barnrik menas helt enkelt familjer med många barn, ofta sattes en gräns vid fem barn. Med ”mindre bemedlad” löd författningstexten enligt följande: Vid av frågan, huruvida en familj är att anse som mindre bemedlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning och samlade inkomst samt de olika familjemedlemmarnas särskilda behov. Det fastställdes inte någon inkomstgräns utan kommunen fick göra sin egen tolkning av bestämmelserna. Källa: Allmännyttan.se.