
Sommarrestaurangen Alphyddan
Följande text är hämtad från vår hyresgästtidning Bobladet, december 2015.
Nästan var du än befinner dig i Köping så ser du de två vita höghusen på Bergsgatan 7 och 9 tona upp sig intill Karlbergsskogen, men trots sitt centrala läge ligger husen lite undangömda. Förr i tiden var det dock en central plats att besöka för många Köpingsbor, här huserade nämligen den populära sommarrestaurangen Alphyddan.
1880 hade Karlbergsskogen, som Jägmästare Josef Arpi fick i uppdrag att plantera 1858 börjat växa till sig. Sten Lindqvist som leder kurserna ”Minns gamla Köping” berättar att området som tidigare bestod av sly, stenskravel och några enstaka ekar nu började likna en skog.
– Köping ansågs lite tråkigt och fult på den här tiden och var i behov av en stadsskog, därför fick Josef Arpi uppdraget. Alla var inte nöjda med den nya skogen, en del stadsbor var arga eftersom deras boskap inte längre fick beta där och Jägmästare Arpi fick utstå en del kritik, berättar Sten Lindqvist.
Strax intill Karlbergsskogen (där Bergsgatan 7 och 9 finns i dag) fanns då två stora trähus och ett mindre lusthus. Det var här sommarrestaurangen med det vinterklingande namnet, Alphyddan låg.

– Alphyddan hade tidigare legat nere vid Mariakajen i hamnen men när det beslutades att järnvägen skulle gå där flyttades huset upp till kanten av Karlbergsskogen, förklarar Sten.
Bilderna på Alphyddan är tillhandahållna av Sten Lindqvist. Bilderna är från 1880.
Sommarrestaurangen var ett populärt besöksmål för många Köpingsbor. Hit tog man sig välklädd och med hjälp av hästdroska. Det fanns en stor veranda med servering där de lite äldre bland annat kunde avnjuta kaffe och punsch till tonerna av opera och de yngre besökarna fick lyxa till det med en Pommac. Annars kunde en populär dryck under den här tiden vara Mumma, där grunden består av porter och någon form av kryddblandning.

Alphyddans entré pryddes med en vacker grind. Bilden är tillhandahållen av Sten Lindqvist.

Robert Larsson, tidigare Finans- och Kalkylchef på KBAB spelar minigolf vid alphyddan i slutet av 50-talet.
Det förekom många olika typer av uppträdanden på Alphyddan. Det kunde vara revyer, operasångare, teateruppsättningar och det var även vanligt med hembygdsfester samt att företag och föreningar abonnerade restaurangen en hel kväll. Det fanns också en kägelbana och en minigolfbana på området. Hade man tur kanske man också kunde träffa sin blivande vid sitt besök på Alphyddan.

Bilden är tillhandahållen av Sten Lindqvist.
Det självklara besöksmålet började efter andra världskrigets slut att tappa sin glans och 1948 beslutades det att Alphyddan skulle rivas. Kanske på grund av att flera fik och restauranger nu hade öppnat i centrum och att man inte umgicks på samma sätt som tidigare. Vem kunde då ana, att 15 år senare hade den gamla miljön bytts ut mot två moderna höghus och parkeringsplatser.
60-talet
Det fanns planer redan 1956 att bygga bostäder på området. 1959 beslutades det att två punkthus skulle byggas i området. Köping expanderade under denna tid och det byggdes en hel del. Lasarettet hade även stort behov av fler lägenheter till sin personal efter nybyggnationen. Det var en klurig byggnation av husen då området intill Karlbergsskogen var besvärligt och bestod av mycket sten och berg som fick sprängas bort. 1962 stod husen klara med 105 lägenheter och dessa fylldes snabbt av nyinflyttade Köpingsbor som jobbade på lasarettet.
Lägenheterna var av olika storlekar, allt från små övernattningslägenheter utan dusch upp till 5 rum och kök på 150 kvadratmeter med tre balkonger. I femrummaren som är placerad högst upp på Bergsgatan 9 bodde överläkarna, därifrån sägs man kunna se ända till Malma kyrka.
Det är många som undrar varför det byggdes små lägenheter utan dusch på Bergsgatan. En stor anledning till att det byggdes övernattningslägenheter var att många skulle pendla till Köping och jobba på lasarettet. Då behövdes bara en liten lägenhet med kokskåp och dusch fanns att tillgå på jobbet.
I den gamla läkarbostaden högst upp på Bergsgatan 9 bor idag sedan 11 år tillbaka Ingvar och Margareta Larsson. Ingvar brukade spela minigolf vid Bergsgatan på 50-talet och då såklart ovetandes att det skulle vara hans hem 50 år senare.
– Vi flyttade hit för ungefär 11 år sedan och vi trivs jättebra. Det bästa är närheten till Karlbergsskogen och utsikten, berättar Ingvar Larsson.
Och hur var det nu, ser man Malma kyrka ifrån balkongen? Vinterns första dag passade vi på och, oj vilken utsikt!
– Här sitter vi och njuter på eftermiddagarna och kvällarna. Här uppifrån har vi koll på hela Köping och vi ser ända bort till Malma kyrka, avslutar Ingvar.

Högkonjunktur
I början på 1960-talet gick Sverige på högvarv, det var högkonjunktur och bostadsbrist. Förutsättningarna för bolaget var bra, det byggdes som aldrig förr och köerna var långa, samtidigt gällde det att ha en organisation som klarade av detta. De senaste årens byggnationer hade skett i egen regi men nu beslutade styrelsen att bygga på entreprenad i stället. Skogsborg var det sista området som byggdes i egen regi. Höghusen på Bergsgatan uppfördes på entreprenad.
Några händelser på 60- och 70-talet
Hur fungerade bostadskön?
Bostadsförmedlingen i Köping skickade ut en skriftlig förfrågan varje halvår, svarade man inte då skickades en ny ut i rekommenderat brev. Uteblev svar ännu en gång avfördes man från förteckningen som bostadsökande. Det var denna kö som låg till grund för många prognoser inför nybyggnation.
Telefonkiosker
Televerket fick tillstånd att sätta upp telefonkiosker i våra områden.
Energikrisen
Vi behövde sänka temperaturen i våra fastigheter med ett par grader som genererade en stor mängd klagomål på drag i lägenheterna. Vi stängde aldrig av varmvattnet utan inväntade regeringens beslut angående ransoneringsfrågan.
Tvättpolletter
Det hade funnits tvättmaskiner med tvättpolletter, det slopas inom hela beståendet.
Kampanj mot nedskräpning
Genomförs på1970-talet, Affischer med texten, ”Skräp syns – lägg det i korgen” sattes upp i fastigheterna.