Ljuva 60-tal på Skogsborg

Samtidigt som bostäderna på Östanås färdigställdes började bolaget förbereda sig för nästa område. Om vi vrider tillbaka tiden till slutet av 50-talet hamnar vi i en period med högkonjunktur och bostadsbrist. I Köping byggdes det en hel del, och det var då byggandet på Skogsborg började...

Följande text och intervju är hämtad från vår hyresgästtidning Bobladet, hösten 2014.

Det var högkonjunktur och bostadsbrist i Sverige i slutet av 50-talet och det byggdes mycket och högt, Köping var inget undantag. Innan byggnationen på Skogsborg tog fart så bestod området mest av skog och mark med några gårdar och hus. Planeringen av ett nytt område hade pågått ett tag och från ett styrelseprotokoll från den 6 augusti 1957 gick det att läsa följande.

”6 augusti 1957 § 10. Meddelade verkställande direktören (John Söderström) den lägenhetsfördelning, som föreslagits i hus som projekterades på Skogsborgsområdet.Styrelsen beslöt uppdraga åt verkställande direktören att fortsätta den ifrågavarande projekteringen på området.”

Byggandet tog fart och det byggdes enormt mycket i området. Den lantliga idyllen med skog, mark och trähus byttes ut mot höghus och betong. Under perioden 1959-1964 byggdes det sammanlagt 16 nya fastigheter med nästa 500 lägenheter. Kerstin Pettersson var en av de hyresgäster som flyttade in i en av de nya lägenheterna, närmare bestämt den 15 januari 1960.

– När vi flyttade in så var hela området nytt. Först blev vi lovade en lägenhet högst upp i höghuset på Furuvägen 6, men eftersom vi hade fått tvillingar så ville jag hellre bo längre ner. Då fick vi en fyrarummare på Furuvägen 8 istället, berättar Kerstin.

– Allt var så fint när vi flyttade in men utanför var det annorlunda. Det byggdes hela tiden och det var dammigt och lerigt, området var nästan bara en stor lervälling den första tiden, fortsätter Kerstin.

När husen var färdigställda och många flyttade in på området så fanns inte affärshuset på Furuvägen 3, det fanns inga livsmedelsbutiker alls i området.

– Livsmedelsbutikerna vid Furan fanns inte när jag flyttade in, jag minns att vi fick gå och handla i en liten butik på Nyckelberget. Det var lite omständigt att ta sig fram, det vara bara hårdpackat grus och oftast lerigt och det var inte så lätt att dra en stor barnvagn.

När väl livsmedelsbutikerna öppnade i området så jobbade Kerstin extra i tobaksbutiken under 60–70-talet.

– Det var en himla rolig tid att jobba där. Det var alltid massor med folk som var där och handlade och pratade. Vi sålde såklart mycket piptobak och även en hel del kaffebröd eftersom det var en bageridel också. Det var en härlig tid på Skogsborg den här tiden, det var lite ”landet” känsla över området. Gårdarna mellan husen var fulla av lekande barn och vi grannar gjorde mycket skoj tillsammans, man umgicks nog på ett annat sätt än vad man gör i dag, avslutar Kerstin.

Det fördes mycket diskussioner om behovet av livsmedelsbutiker och vilka typer av butiker som behövdes. Önskemål fanns från hyresgästerna om tillkomsten av en stor livsmedelsaffär i området. Verkställande direktören ifrågasatte om det verkligen fanns en marknad för en stor eller flera affärs-lokaler i området. För att få ett underlag över hur marknaden såg ut så fick bland annat ett gäng studenter i examensuppgift att utreda behovet av livsmedelsaffärer i området.

Behovet fanns och i ett styrelseprotokoll från den 29 september 1960 går det att läsa följande.

” Ordföranden ansåg, att styrelsen såvitt han förstått tidigare varit tämligen överens om att Konsumtions-föreningen Hedströmmen skulle ha en affärslokal, specerihandlare Börje Schillström en lokal och fru Barbro Eriksson en lokal för tobaksförsäljning...Styrelsen beslöt att affärslokalerna ifråga skulle tilldelas dessa.”

Affärshuset på Furuvägen byggdes och det blev klart med inflyttning 1962. Då flyttade Konsum Livsmedel, Schillströms Trivsellivs samt Skogsborgs tobak in i de nya lokalerna. Lite senare öppnade också en frisersalong och Sparbanken i samma byggnad. Sparbanken fanns för övrigt kvar ända till 1998 då många av de mindre kontoren stängde runt om i Sverige.

Asta Lundgren var med och grundade den lokala hyresgästföreningen Lingonet/Hallonet i slutet på 80-talet. Tillsammans med Erik Kangas, Margaretha Fredriksson, Annika Persson och Alvar Ragnäs så skapade de ett levande Skogsborg.

Asta Lundgren är ett välbekant ansikte för många och hon har även bott inom KBAB i många år. Hon flyttade till det nybyggda Nibblesbacke i slutet av 60-talet och 1984 flyttade hon in i höghuset på Furuvägen 6. Hon har alltid varit engagerad i hyresgästfrågor och i frågor som rör hyresgästernas inflytande på det egna boendet. Därför fanns intresset att vara med och grunda den lokala hyresgästföreningen Lingonet/Hallonet på Skogsborg, där hon också var ordförande. Namnet Lingonet/Hallonet är områdesnamnen för fastigheterna i området.

– Det saknades en hyresgästförening på Skogsborg och när vi startade så var vi några stycken som var engagerade men det fylldes snabbt på med hyresgäster. Vi hyrde en lägenhet vid Ringvägen 57, där hade vi bostadsmöten i samverkan med KBAB. Personal från KBAB närvarade och alla fick möjlighet att ställa frågor, till exempel varför sopsorteringen fungerade så dåligt. Men det var inte bara bostadsmöten, Asta och övriga personer i föreningen anordnade massvis med aktiviteter och gemensamma resor. Det var vårfester, sommarfester, julbord, årliga surströmmingsskivor, uppträdanden av lokala sångfåglar, shoppingresor och kryssningar.

– Det var en härlig tid med en stark gemenskap. Många ställde upp och ibland kunde vi vara uppemot 80-100 personer på aktiviteterna. Vi lärde känna varandra bra under den här tiden och det bidrog till en bra grannsamverkan.

Asta berättar vidare att många hyresgäster ofta besökte lokalen där föreningen hade sitt kontor.

– Vi pratade inte bara bostadsfrågor eller förbättringar på området. Många kom förbi för att ta en kopp kaffe och prata allmänt bara. Grannar började umgås med varandra och det blev en slags trygghet och gemenskap på området. I dag är det nog annorlunda tror jag, man umgås inte på samma sätt, säger Asta. När Asta flyttade ifrån området 2003 så lades också lokala hyresgästföreningen ner. Hon var väldigt aktiv under många år och bidrog till ett trivsamt och tryggt område. I dag så lever arvet vidare men med en mindre verksamhet, Hallonets trivselgrupp.